En ros...
... till vår farfars sambo Lydia som idag begravdes. Det var en jobbig begravning som det alltid är med sådana såklart. Usch, stackars farfar. Tyckte så synd om honom och det var så jobbigt att se honom så ledsen. Jag fällde också en hel del tårar för det är så ledsamt. Hon var en sådan trevlig kvinna och har varit som den farmor jag aldrig haft. Hon har varit med farfar så länge jag kan minnas. Må hon vila i frid.
I helgen, tidigt imorgon, åker vi till Stockholm, jag, maken, syster och mamma ska dit och hälsa på broder med sambo. Ska bli så roligt att se deras lägenhet, med färgsorterade bokhyllor och knallblått köksgolv. Spännande att se lite andra inredningsidéer. Jag tycker det är riktigt häftigt att de två har funnit varandra, lika knasiga båda två, lite annorlunda mot oss andra, men på det mest positiva sätt som finns. Jag gillar min brors sambo, hon är cool. Men väldigt olik mig.
Idag gjorde jag det sista på jobbet för fyra veckor framöver. Och det sista på projektet. Eller nästan det sista iaf, nu återstår bara blåkopior-läsandet. Alltså läsa korrektur på alla 19 språk. Ja inte läsa alla språk då utan mest se till att det ser bra ut på alla språk så gott vi kan. Jag har ungefär halva boken. Runt 400 sidor gånger 19. Det blir många sidor det. Men har jag tur så blir det lite tid över bland läsandet så jag kan få någon dag ledig här och där och åka iväg på lite dagsutflykter.
Hade ju gärna haft riktig semester men nu är det så här och jag får ta det så. Är folk så dumma som planerar på det här viset så måste ju någon drabbas, i år blev det tyvärr jag. Nästa år ska jag ha det mycket bättre, det är här med bestämt!
Kommentarer
Trackback
